P A S S A G E R N A
På senaste berlinbiennalen övergavs den kuratoriala styrningen och ett urval gjordes bland de projekt som konstnärer fritt kunde anmäla. Så kom man där i viss mån förbi instrumentaliseringen av konstnären. PASSAGERNA på "satelliten" Alingsås Konsthall försöker inom GIBCA´s öppet lekfulla tematik koncipiera projektet så att spelets vinnare inte är given. Här kan rollerna växla med kuratorn som aktör / konstnären som kurator / besökaren som artist/ satelliten som himlakropp. En politisk gest? En makerrörelse-service som utmanar kulturella monopol?

PASSAGERNA är formgivet och platsanpassat för Alingsås konsthall och öppnar upp med att tematisa den lokala grafitti och dj-kulturen - Sätter den i cinematografisk rörelse i ett mer avantgardistiskt men också historiskt perspektiv. Olika ljudalstrande passager genom konsthallsrummet lanseras. På ett plan en slags metafor för livsresan. Projektet är givetvis en interaktiv och konkret roadmovie men också textbaserad och anknyter på så vis till det västerländska textuella ursprunget, Odyssén, som ju för övrigt kan lånas en trappa ner i husets bibliotek. Det kräver dock en nedstigning.

Och så musik och poesifilmen METROPOLIS som självpåtagen upptakt till Göteborgsbiennalen på bio Capitol i Göteborg. Börjar på Alingsåspendeln genom vårens uppsprickande landskap och slutar på en tunisisk strand. Strukturen från Dante som även Fritz Lang samplade, remixas irrfärderna går i denna variant i reverse mode från paradiso till inferno. En klassisk nedstigning med andra ord. Musiken är i vidaste bemärkelse en remake av Bruckners 5e symfoni. Några fragment finns kvar men det mesta handlar om nya texturer av röster och instrument med beats från pendeltåg och traktens textilmaskiner.

Filmflödet är strukturerat som tre haikudikter där stavelserna bytts till samma antal filmsekvenser från en text och videodagbok som sveper från kalla krigets analoga epok till de de digitala revolutionernas tidsålder. Likt ett rituellt avskalat No-drama vaggas vi in i en drömvärld. Först händer ingenting, sen händer ingenting och så händer plötsligt något. Filmkonsten är ju en rätt ny konstart och här bjuds på ett experiment i mtv och poetic cinema-tradition som förhoppningsvis öppnar upp nya rum och flyttar fram konsternas olika positioner några snäpp.


Men vad är Peter Uhrs tema?

Livets resa och kanske i förlängningen en slags meditation över det egna namnet Peter (klippa), Uhr (Guld eller Sol). Kokar man ner den språkliga betydelsen blir det ju solklippan. Traditionella teman och myter verkar ges nytt liv i en samtid där tiden flytt. Uhr som är uppväxt i bl.a. Tunisien har naturligtvis arvet efter Kartago, Rom, Islams samt Tredje riket närvarande. Några av nöjena var att dra ut till gamla romersk städer efter regnen och leta mynt, oljelampor och skelett. På pojkrummets vägg hängde ett lårben av en framliden fenisiska. Det var tidigt 70 tal - en lite tempofattig paradisepok i en välmående västvärlds hägn.

80 talet rullade in och kalla kriget trappades upp och ett falsklarm kunde utplåna mänskligheten i en blinkning. Paradishängnet hette Berlin där Uhr uppehållit sig intermittent sedan 1988. Likt en Wenders eller Bargeld eller Cave förvaltas den postromantiska epoken i en luggsliten humanistisk dräkt där kosmiska ljudsignaler från tidens början mixas med auditiva utflykter till underjordens elegiskt orfiska irrgångar. Uhr lyckas få de olika konstnärliga disciplinerna att sammansmälta. På vägen dit utmanar han likt antikens Tamyris de tre muserna på konstnärlig duell kanske i hopp om att få lägra dem alla. Tamyris går som vi vet bet och straffas å det grymmaste för sin hybris - mister synen och kan aldrig mer spela.

Vår musiske samtidsresenär har hittills lyckats undkomma åtminstone spelkrampen och en blond, röd och svarthårig vän har understundom följt honom längs vandringen. Nu senast en ockrafärgad musa. Den shamanska färgskalan är introducerad. Måhända kan en naturreligiös attityd rädda världen från undergång denna gång tänker jag - förra gången 1984 var det en rysk officer som nonchalerade ett nukleärt falsklarm. Passagerna har hur som ett grönt tema med färder till fots och per cykel. Det kinesiska och dansanta poängteras och tanken kan vandra vidare till Edvard Munchs målning "Livets Dans" . En annan bohem och intermittent berlinbo från en annan epok som tillbringade sommarhalvåret i längst inne i Oslofjorden. Uhr har för övrigt utblick mot nämnda fjords mynning från sin frukostplats uppe på Lindåsbergets ibland soliga klippa ute på en ö i Skagerack. Ett slumpmässigt samband kan tyckas.



M E T R O P O L I S

(YOULOOP)
En mikrofon på stativ kopplad till looper, slicer och delaypedaler lämpar sig för röst och rytmbidrag för ljudande freestyle-tags.

(YOUPASS)
Projekt Passagerna inleds med ett fritt körfält i själva konsthallen för kickbikes som också pimplats med ett antal ringklockor. Kinetisk transportör eller nyskapande slagverk - publiken väljer. Cykeltemat plockas upp på en större mobil backprojektionsskärm med bland annat olika cykelturer som filmats i Berlin. En hastig transitplats mellan det paradisiska och infernaliska. Publikens passager blir skuggbilder ihop med filmad berlingraffiti filmat på färd längs s-bahn. Greppet utvidgar Röda Stens och Alingsås graffade väggar - med några kilometer.På en annan projektion får vi följa konsthallskuratorn Miriam Klein Jones på platspecifik tågresa från Göteborg till Alingsås. En slags pedagogisk introduktion med läsningar och tågets konkreta ljud som samtidsdoftande ljudkonstnärlig rytmsektion.

(YOUTAG)
Som extra allt får publiken en egen silvervägg att tagga sina namn på – en slags gästbok i monumentalformat med tillhandahållna markers




G H A Z A L

(STONED)
Den andra av tre konstnärliga catwalks. En stensatt väg (små medelstora ljusa strandstenar) diagonalt genom rummet. Du som besökare tar av skorna utanför och medverkar till utställningens ljudläggning genom att promenera på knastrande sten. Ett antal större stenar att aktivera finns på en hylla ihop med en looper och mikrofon för rytmikbidrag i grupp eller enskilt. Idylliskt och oroande samtidigt. Ibland hörs en avlägset böneutrop. Publiken kan också låna ett traditionellt persiskt stenspel i små tygpåsar med instruktioner. Eller ett varpaspel där dimensionen på stenarna är direkt dödlig.

(PIECE FOR TAHERE)
I hallens ena hörn i vinkel projiceras från olika håll två par ögon i monumental storlek som rör sig flackande och spanande. En slags koreograferad minimal rörelsekonst. En slags tribute till en avrättade iranska poetissan och religionsstiftaren Tahere Qorratol`Ain från förrförra seklet.

(THE HOUR GLASS)
På motsatt sida en väggmonterad monitor med en film som visar en strand i Tunisien. En ung man i röd badrock passerar i vattenbrynet och försvinner ut ur bild. Ute på redden kör en fiskebåt förbi för att sedan återvända. Slutligen traskar mannen med badrocken i vattenbrynet från motsatt håll ca 35 år äldre. Hela sekvensen (1 timme) byggdes delvis av slumpen och filmades "on the fly" 2005 med en son. Konstnären återvände till sin tonårs strand, gestaltade återvändandet och den tid som flytt. Passagen i strandbrynet en afton i april iförd något blekt revolutionsröd badrock känns idag som en föraning till de revolutionära stormarna på in och utgång. Även timglaset som hänger från taket (minutglaset) konstruerat av två arabiska petflaskor och nämnda strands sand mäter tiden. Ytterligare ett interaktivt ljudande objekt i den minsta fraktionen av geologiskt ursprung. Denna station har ett slags stentema. Också ett tema för avrättning i Iran.


R O / ROW
Sista tidsperioden infinner sig den lugnt paradisiska delen av projekt PASSAGERNA.

(BY THE SEA)
Publiken ljudlägger här med fotsteg på ett uppmikkat sjöbodgolv utlagt som en ramp diagonalt genom rummet. Tre drivvedsmarimbor står lutade mot väggen som var och en kan låna och aktivera. En skivspelare med ett vinyl med havsvågor som slår mot en strand står även till förfogande för soft dj-ande.Två korgar, den ena fylld med vita snäckskal står utplacerade på golvytan. Häller man innehållet mellan de två korgarna uppstår ett ljudande snäcksnack.

(KURZWELLENREMIX)
På tre transistorradios kan man göra sin egen ljudkonstremix genom att navigera på de olika kortvågsbanden

(THE SOUNDS)
På en bildskärmar sker bl.a. en kommenterande rodd från dag till natt runt Kosterarkipelagen genom de olika sundens speglande passager. Vi befinner oss i regionens havsnära utkanter. Den som vill chilla i en solstol och meditera över ett kluster dikter kan göra det. Ett slags paradisiskt läsrum och bibloteksutpost på Kulturhusets tredje våning.

(PLAY THE GAME)
Som extra allt; Varpaspelet med tunga runda klapperstenar som hugade kan låna och bära med sig för spel i valfritt stads eller naturrum. Mot disposition och dokumentation. I Odysséns åttonde sång ägnas tiden bland fajakerna åt tävlingslekar. Bland Alingsåsborna kan säkert traditionen föras vidare in i en ny episod och epok?

Erik Markelius






T H E P A S S A G E S

In recent berlin biennale the curatorial control was abondonedand, a selection was made among the projects that artists could freely sign. A way to minimize the instrumentalization of the artists. THE PASSAGES on "satellite" Alingsås Konsthall tries within GIBCA's open playful theme design the project so that the game's winner is not an obvious case. Here you can switch roles with the curator as an actor / the artist as curator / the visitor as an artist / the satellite as a celestial body. A political gesture? A maker movement service that challenges cultural monopoly?

THE PASSAGES is designed to suit the Alingsås County Gallery and develops the local grafitti and DJ culture - Puts it into cinematic move and pace, avant-garde pushing the boundaries of tradition. Different sound radiation passes through the art gallery room launched. At one level, a kind of metaphor for the journey of life. The project is of course an interactive and practical road movie but also text-based and linked in this way to the Western textual origins, the Odyssey, which, incidentally, can be borrowed downstairs in the house's library. However, it requires a descent.

Music and poetry film METROPOLIS . A self-imposed prelude to GIBCA (the Gothenburg Biennial) at Capitol Cinema in Gothenburg. Starting at Alingsås pendulum through spring broken landscapes and ending on a Tunisian beach. The structure of Dante that even Fritz Lang sampled has been remixed. The roving expeditions now go in reverse mode from paradisio to inferno. A classic orphic descent In other words. The music is in the broadest sense a remake of Bruckner's 5th symphony. A few fragments remain, but mostly the piece introduces new textures of voices and instruments with beats from commuters and local textile machines.

Film flow is structured as three haiku poems where the syllables are exchanged for the same number of footage. From a text and video diary that sweeps from the Cold War analogue era to the digital revolutionary time. Like a ritual unadorned No-drama it lulls us into a dreamy world. At first nothing happens, then nothing happens and suddenly something happens. The cinematography is as we all know a rather new form of art and here mtv and poetic cinema-tradition is pushed across boundaries.


But what is Peter Uhr´s theme?

Life's journey and perhaps, by extension, a kind of meditation on the name Peter (rock), Uhr (Gold or Sun). Boiled down the linguistic meaning becomes "the sun cliff". Traditional themes and myths seem to have been relaunched. Uhr who partially grew up in Tunisia and Iran has, of course, the legacy of Carthage, Rome, Islam and the Third Reich present. Some of the pleasures was to pull to old Roman towns after heavy rains and locate coins, oil lamps and bones. It was the 70s - in the western world a somewhat slowmotioned paradisiac era.

80's rolled in and cold war escalated - a false alarm could wipe out humanity in a blink. Paradise was spelled West Berlin where Uhr resided intermittently since 1988. Like a Wenders or Bargeld the post-romantic era was managed in a ramshackle humanistic attire where cosmic sounds from the start of time was mixed with auditory excursions into the underworlds elegiac Orphic mazes. Uhr manages to get the various artistic disciplines to coalesce. Like ancient Tamyris the three muses are challenged on an artistic duel, in the hope for multiple intercourse. Tamyris lost the game and was severely punished for his hubris - loses sight and can never play again.

Our contemporary multitalented traveler has so far managed to escape at least play cramps. A blonde, red and black haired female friend has occasionally followed him along the walk, most recently an ocher haired muse. The shamanic color scheme is introduced. Maybe an attitude of nature worship will save the world from destruction this time - In the 80´s a Russian officer saved the world when ignoring a nuclear false alarm. THE PASSAGES have anyhow a green theme with journeys on foot and by bicycle. Moving art is emphasized and thoughts may wander on to Edvard Munch's painting "The Dance of Life." Another bohemian and intermittent "Berliner" from another era who spent the summers in the far end of the Oslofjord. Uhr has an excellent view towards said fjords mouth from his breakfast place on top of a hill. A "sun cliff "on an island in the Skagerrak - A random connection it may seem, doesn´t it?



M E T R O P O L I S

(YOULOOP)
A microphone on a stand connected to a looper, a slicer and a delay pedal suitable for voice and rhythm contributions and sounding freestyle tags.

  (YOUPASS)
THE PASSAGES begins with a free lane in the art gallery for kick bikes pimped with multiple bells. Kinetic carrier or innovative percussion - the audience chooses. The biking theme continous on a big back-projection screen, including various rides filmed in Berlin. A rapid transit point between the paradisiacal and infernal. The audience´s passages become interactive random shadows together with filmed berlin grafitti along the S-bahnring. The grip extends Röda Sten and Alingsås grafitti walls - with some kilometers. On another screening, we follow curator Miriam Klein-Jones on a site specific train ride from Gothenburg to Alingsås. An educational introduction with readings and train sounds pushing the limits of sound art and DJ - tricks.

(YOUTAG)
As an extra all the audience gets its own silver wall to tag their name on - a kind of scrapbook in monumental scale with provided markers


G H A Z A L

(STONED)
The second of three artistic catwalks. A paved road (small medium bright beach stones) diagonally crosses the room. For bare footed strolls and sonic contributions Larger stones are placed on a shelf. With a looper and microphone rhythmic contributions in groups or individually may take place. Idyllic and disturbing at the same time. Sometimes you hear a distant call to prayer. The audience can also borrow a traditional Persian stone game in small cloth bags with instructions. Or a "varpa" game for outdoor action where the dimension of the stones may be fatal.

(PIECE FOR TAHERE)
In one corner from different angles are two pairs of eyes in monumental size screened that moves flickering and scouting. A kind of choreographed minimal moving art performed by dancers. A sort of tribute to the assassinated Iranian poetess and religion founder Tahere Qorratol `Ain from before last century.

(THE HOUR GLASS)
On the opposite side is a wall-mounted monitor with a video showing a beach in Tunisia. A young man in a red bathrobe passes by disappears. Out on the roads running past a fishing boat merges and and then returnes. Finally the man with bathrobe from the opposite direction returns 35 years older. The entire sequence (1 hour) was built partly by chance and filmed "on the fly" in 2005 with a son. The artist returned to his teenage beach, portrayed the time gone. A passage an evening in April, wearing a pale revolutionary red bathrobe, today feels like a premonition to later revolutionary storms.

An hourglass hanging from the ceiling (minute glass) constructed of two Arab PET bottles and the tunisian sand measures time as well. Another interactive sounding objects in the smallest fraction of geological origin. This station has an obvious stone theme. In some countries a theme for execution.



R O / R O W

The last period the quiet paradisiac part of the project arises

(BY THE SEA)
The visitors can pass on a boathouse floor laid out as a ramp diagonally across the room. Three driftwood marimbas are leaning against the wall that everyone can borrow and use. A vinyl on record player with ocean waves lapping on a beach is also available Two baskets filled with white shells are placed on the floor surface. Pouring the contents from one baskets to the other will of course produce some sonic textures.

(KURZWELLENREMIX)
With three transistor radios anyone can make his/her own sound remix in Stockhausen style by navigating the various HF bands.

(THE SOUNDS)
On a monitor a commentary rowing from day to night around the Koster archipelago is displayed. We are in the region's coastal fringes. The visitor may chill out in a lounge chair and meditate on a cluster of poems. A kind of paradisiac reading room and library new upper wing on the Culture House's third floor.

(PLAY THE GAME)
As an extra everything; A Varpa game with heavy rounded pebbles that can be borrowed and carried around for outdoor games in the surroundings. In the Odysseys eighth song time among the fajaks was spent on competition games. Among Alingsås residents this tradition can of course be carried forward into a new episode and era?


Erik Markelius